Postfuturismens historia
Mycket lite är känt om postfuturismens tidiga historia. En postfuturistisk pionjär var ryssen Daniil Charms (Charms var hans artistnamn, hans riktiga namn var Juvacev). Charms föddes den 17 december 1905 i St. Petersburg och dog den 2 februari 1942 av svält och umbäranden i ett fängelse i Leningrad under den tyska belägringen. Charms var nära vän till den yngre poeten Aleksandr Vvedenskij och hade ständiga problem med Stalins kulturbyråkrati. 1926 blev han trots det invald i Poet´s Association of Leningrad, men blev samma år dessutom medlem av den postfuturistiska avantgardegruppen Oberiu, som blandade dadaism och kabare’ i ungefär samma stil som "Wiener Gruppe" i Österrike under samma tid. Oberiu och Charms fick starkt stöd av bl a Kasimir Malevich, men gruppen fördömdes från officiellt håll som ”huliganer” och kulturbyråkratins motvilja mot Charms postfuturistiska poesi gjorde att han förbjöds att uppehålla sig i Leningrad under 1931-2. Efter en tid i fängelse och förvisning återvände han till Leningrad under sina sista år, där han åter fängslades och avled 1942. Charms skrev teater för döva och några av hans stycken för teckenspråk har nyligen uppförts i Österrike.
Charms har efterföljare i Ryssland idag, t ex. konstnärsgruppen BEERMA som bildades 1990. BEERMA arrangerar utställningar och performance-föreställningar, t. ex. "Postfuturistic poezoconcert". Deras verksamhet bygger på Gilles Deleuzes ideer om ”harmonisk eklekticism”.
Bland andra kontemporära postfuturister kan nämnas:
• The Postfuturist Project, som startade 1995 vid Brown University in Providence, RI, USA.
• Christian Greuel som verkar i Californien, USA. ”Postfuturist. Artist. Virtual Realtor. Noise Musician. Technophile. Garlic Eater. Time Surfer. Insomaniac. Writer.”
• Electro-pionjärerna ”Hope For the Future” från Manchester och deras album ”Postfuturism”.
• Den belgiske konstnären Luc Deleu, född 1944, som skrivit boken ”Postfuturismus?”, utgiven i Antwerpen 1987.
• Den tjeckiske konstnären Richard Fajnor och hans uppmärksammade utställning ”Postfuturism of retroconceptual neoidealism” från 1998.
Den svenska postfuturismen har sina rötter i det tidiga 60-talet och den alienerade existensialistgruppen Subsensitiva Falangen. Ur denna tidigt splittrade grupp framträdde under 70-talet Peristaltiska Rörelsen, ett protopunkprojekt som upplevde en kort blomstring i Göteborgs kranskommuner innan det plötsligt övergick i 80-talsfenomenet International Institute of Pataphysics, en patafysisk utbrytargupp av perifer karaktär som aktivt undandrog sig närmare definition.
Ur denna filosofiska kompost spirar Postfuturistiska Sällskapet.
|
